Skånskans demonisering av muslimer

Ställd inför djupet av den enfald som präglar Lars J Erikssons artikel i söndagens tidning känner jag svindel. Är det ens lönt att kasta ner en fackla för att se om det finns någon botten i detta svammel?

Islam. Lars J Erikssons artikel är islamofobisk och allmänt fördomsfull. Han visar sin fullständiga okunnighet om den moderna debatten inom islam, förtiger fakta om den ”kristna världens” agerande och ignorerar den historia som lett fram till dagens situation.

Eriksson hävdar att ”den islamska kulturen är till stor del en våldskultur” och att det är en ”våldsdyrkan som präglar islam”. Bevisen utgörs bland annat av att palestinier skjuter på varandra, att sammanbrottets Irak har utvecklats till ett inbördeskrig samt att de är oartiga nog att angripa ockupationssoldater.
Det första vi kan notera är att ett dylikt utfall mot någon annan grupp än muslimer, skulle ha resulterat i ramaskri. Föreställ dig vad reaktionen skulle ha blivit, om en ledarskribent hävdat att drivkraften för Israels krigföring och ockupation är ”judisk våldsdyrkan”!

Den västerländska demokratin och humanismen, som är islams motpol i Erikssons artikel, har tagit livet av över en miljon irakier de senaste åren. Men varken detta eller CIA-fängelserna eller legaliseringen av tortyr, föranleder honom att tala om en idag existerande ”kristen” eller ”västerländsk” våldskultur. Inte heller att på varje dödad israel, går fyra dödade palestinier. Men när irakier och palestinier under ockupationens förnedring, nu börjar strida sinsemellan, då vaknar Eriksson till, det passar in i hans världsbild.
Att dagens urladdningar, skulle ha en bakgrund i det våld som dessa folk utsatts för, finns inte i Erikssons förklaringsmodell. Istället är problemet det ”islamska greppet om samhället” och att muslimerna ägnar sig åt att ”odla bilden av sig själva som … offer för kolonialism … och västerländskt förtryck”. Men det som är sant behöver inte odlas.

Ty, palestiniernas problem är inte islam, utan ockupationen och ”världssamfundets” utsvältning, som undergrävt palestiniernas demokratiska val och lett till dagens splittring och religiösa radikalisering.
Irakierna är utsatta för kolonialism. Landet är ockuperat. Det nuvarande Iran kan inte förstås utan bakgrunden att USA och Storbritannien 1953 lät avsätta den demokratiskt valda Mossadegh – vilket ledde till nästan tre decennier av Shahvälde – och delade tillsammans med Frankrike och Holland landets oljerikedomar mellan sig, något som man redan tidigare gjort med Iraks olja. Den USA-stödda Shahen, som bland annat lät steka sina motståndare levande, avsattes av den islamska revolutionen.

Eriksson nämner inte, att flera av de mest brutala muslimska länderna är amerikanska lydregimer: Marocko, Saudiarabien, Pakistan. Hur går det ihop med Erikssons bild av den upplysta Västvärlden?
Erikssons artikel mynnar ut i att muslimerna får ta hand om sina egna. Flyktingar från Irak göre sig icke besvär i Sverige. Men enligt Eriksson riskerar man ju få halsen avskuren i muslimska länder om man har moderna åsikter. Vart ska man då fly om man inte vill få halsen avskuren? Eriksson anvisar Saudiarabien, Iran och Egypten. Är det fler än jag som inte får det att gå ihop.

Men det går ihop. För när vi kastat ner vår fackla i detta svarta hål av ignorans, finner vi på dess botten Erikssons enkla budskap. Han vill inte att muslimer kommer till Sverige. Därför demoniserar han islam och göder därmed rasism och främlingsrädsla.

*Lars J. Eriksson var vid denna tid politisk redaktör för Skånska dagbladets ledarsida. Jag arbetade som fristående kolumnist på tidningen.

%d bloggare gillar detta: