Hotet innifrån

Publicerad i SKD 20071027
Amerikanska tidningar rapporterade på torsdagen att den s k ”terror watch list” över potentiella terrorister nu överstiger 755 000. En av dem har begärt asyl i Sverige men fått avslag.

Det s k kriget mot terrorismen har fått omfattande återverkningar på den globala rättssäkerheten. De mänskliga rättigheterna upphävs i spåren av ockupationer, av en global kidnappningsverksamhet samt av ett internationellt fängelsesystem, delvis hemligt, som är integrerat med västvänliga torterarregimer.

Fängelsesystemet har liknats vid Gulagarkipelagen. Arkipelag är för det första en gemensam nämnare. Det rör sig om utspridda öar. För det andra, upphävs de rättsregler som gäller alla andra, för dem som hamnar på dessa öar. Därtill fungerar det som ett svart hål där USA:s fiender försvinner.

En del är krigsfångar, även om de inte erkänns som detta.USA hade inte någon folkrättslig grund att hävda självförsvar vid invasionerna av Afghanistan och Irak. Afghanerna och irakierna hade däremot rätt att hävda självförsvar då deras länder invaderades. Att kalla dessa personer, som tillfångatagits under strid, för olagliga kombatanter är följaktligen illegalt. De är krigsfångar, som hade lagstadgad rätt att bekämpa invasionstrupperna.

I dessa fängelser, där tortyr är vanligt, har över hundra fångar dött eller försvunnit sedan 2001. Hur många tusen som suttit fängslade är okänt.

Andra hamnar i dessa svarta hål genom att kidnappas. Detta hade inte kunnat fungera utan internationellt samtycke och ibland även aktivt stöd. I en undersökning av CIA:s fångtransporter, utförd på uppdrag av EU-parlamentet, granskades 19 fall där personer förts bort från europeiskt territorium. Rapporten dokumenterar över 1200, tidigare okända, flygningar som genomförts av CIA inom europeiskt luftrum.

En av dessa flygningar är välkänd för svensk allmänhet. Den ägde rum 18 december 2001 och avgick från Bromma med två egyptiska asylsökande ombord, Muhammed Alzery och Achmed Agiza. De misstänktes för att planera terrordåd. Bevisen kom troligen från vittnesmål framtvingade under tortyr. Med bistånd av den svenska regeringen och svensk säkerhetspolis förde CIA de båda männen till Egypten, där de torterades och en av dem dömdes till 25 års fängelse. Rättegången har fördömts av internationella människorättsorganisationer.

Sverige har därefter fällts av en rad internationella instanser, däribland FN:s människorättkommitté. Sverige bröt mot FN:s artikel 3 i konventionen mot tortyr, som innehåller ett absolut förbud att lämna ut människor till länder där de riskerar tortyr. Därför har Sverige också, enligt samma konventions artikel 14, en skyldighet, att kompensera de båda männen. En sådan kompensation sker rimligen genom skadestånd och uppehållstillstånd. I våras upphävde regeringen avvisningarna. Migrationsminister Billström passade då på att kritisera sina företrädare.

Men snacka går ju. Nu har migrationsverket avslagit Agizas begäran om uppehållstillstånd, med motivering att han sitter i fängelse och därför inte kan utnyttja tillståndet. I fängelse, dit Sverige har skickat honom på falska grunder, via tortyr och en farsartad rättegång.

Det är just denna typ av beteende från länder, som anser sig försvara mänskliga rättigheter, som gör att USA kan upprätthålla sitt olagliga fängelsesystem och samarbete med torterarregimer. Om inte Sverige följer konventionen mot tortyr och inte är berett att rätta till sina misstag, hur ska vi då kunna kritisera USA för samma brott?

”Reformfördraget” = EU-konstitutionen

Publicerad i SKD 20071022

Det nya EU-fördraget är i princip identiskt med den förkastade konstitutionen. Att politikerna påstår annat, beror på att de inte vågar möta sina egna folk.

Tony Johansson

EU. I helgen skålade Europas ledare i champagne. De hade enats och besegrat det kaos som alltid lurar runt hörnet, enligt den mediadramaturgi, som är en del i att sälja in EU-projektet hos medborgarna och som därför återskapas inför varje toppmöte.

Efter att de tömt glasen skyndade de fram till TV-kamerorna: effektivare, mer demokratiskt, medborgarperspektiv, gemensam kamp mot brottsligheten, försäkrade de.

Det har noterats, bland annat på sidan här intill, att det är märkligt hur lite som egentligen sägs om själva innehållet. En stor del av skulden finns hos denna euroforiska skara av politiker. De vet att opinionsstödet är svagt och att de aldrig fått mandat att på detta vis förhandla bort stora delar av Sveriges självbestämmande. Därför beskriver de alltid överenskommelserna i glättiga ordalag och utan kritik. Av detta följer också den utbredda okunskapen i EU-frågor.

Det finns förstås ett sätt att råda bot på detta: folkomrösta. Säga vad man vill om de tre senaste omröstningar – kärnkraften, EU och EMU. Men finns det några ämnen som svenska folket kan bättre än dessa? EMU-omröstningen var den största folkbildningskampanjen i Sveriges historia, även om många ledande politiker på ja-sidan har svårt att förlika sig med att ökad kunskap ledde till ett nej.

Men folkomröstningsinstrumentet ska inte missbrukas. Finns det då tillräckliga skäl att folkomrösta om ”reformfördraget”? Ja, samma skäl som fanns för att folkomrösta om konstitutionsförslaget.

Skälet till att det nya fördraget inte kallas konstitution är en taktisk fint för att undvika folkomröstningar, som med stor säkerhet, i vart fall i något land, skulle leda till ett nej. Det vill EU-ledningen till varje pris undvika.

Framtidskonventets ordförande, den tidigare franske presidenten Giscard d’Estaing, kunde inte dölja sin besvikelse och sin tveksamma syn på demokrati, som förvisso är allmängods i EU-sammanhang, när han sade ”att förkasta konstitutionen var ett misstag som måste korrigeras. Om irländarna och danskarna kan rösta ja i slutändan, så kan fransmännen också göra det.” Alternativet är förstås det man nu väljer. Döpa om konstitutionen till fördrag, och förneka, bland annat, fransmännen möjlighet att rösta.

Sett till sitt juridiska innehåll är ”reformfördraget” i princip identiskt med den förkastade konstitionstexten, något som EU-kommissionär Margot Wallström, råkade medge i somras: ”Det är i grunden samma förslag som konstitutionen.”

Det innehåller en massiv maktöverföring från riksdag till EU-organ. Det är främst symbolfrågor som strukits, exempelvis kallas utrikesminister nu för hög representant, medan de viktiga maktfrågorna är oförändrade. Den text som förelades regeringscheferna i fredags var, enligt tankesmedjan Open Europe, i 240 av 250 artiklar identiskt med den förkastade konstitutionstexten. Det finns lika många lagstiftande eller motsvarande kompetenser i den nya texten som i den gamla. Inom 62 områden avskaffas den nationella vetorätten. Det var 61 i konstitutionen. Det innebär att på ytterligare områden fråntas riksdagen – och därmed svenska folket – beslutanderätt.

Visst är det effektivare, som EU-minister Malmström vill framhålla, men demokratiskt är det inte. Och framför allt har svenska folket aldrig givit någon svensk politiker mandat för detta. Därför bör vi alla få säga vår mening i en folkomröstning.

Så har regeringen försämrat Sverige

Publicerad i Frihet nr 6 2007
Ett år har gått sedan de borgerliga partierna med knapp marginal segrade i valet. . Alliansen vann förtroende med mjuka budskap. Väl i regeringsställning föll masken och en stenhård politik för systemskifte blottlades.

Den här artikeln granskar regeringen Reinfeldts tid vid makten. Det är ett år av politiska omvälvningar som underminerat den gemensamma välfärden, gjort tillvaron svårare för många och berikat ett fåtal.

De sjuka och föräldralediga
Förändringarna i sjuk- och föräldraförsäkringen har gjort att färre får ut 80 procent av sin inkomst.
*Taket sänktes från 1 januari.
*Nivån i sjukersättningen sänks från och med årsskiftet till 75 procent från dagens 80 procent, för den som är långtidssjukskriven.
* Sättet att beräkna den sjukpenningsgrundande inkomsten har ändrats på ett sätt som gör att dagersättningen sjunker med 1,1 procent för sjuka och föräldralediga.
Regeringen vill också inskränka den fria förhandlingsrätten så att avtalsförsäkringar, som ger sjuka högre ersättningsnivåer, inte får någon effekt. Därmed konfiskerar staten de löner som avståtts för att finansiera försäkringen.
Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson har även föreslagit att sjukintyg ska kunna krävas från första dagen och hävdat att man inte borde få sjukskrivas för utbrändhet. Det sista motiverade hon med att ”jag har också själv haft en släng av utbrändhet”, och eftersom denna ”släng” av utbrändhet, kurerades med sjukskrivning i tre dagar , borde samma gälla för andra.
Syftet med sjukintyg från första dagen är inte att göra det dyrare att vara sjukskriven och därigenom spara pengar till staten, påstod ministern. Istället handlar det om att upptäcka allergier som tidigare bara trotts vara förkylningar. Frågan är om hon ens själv trodde på vad hon sade?
Kritiken har varit hård, och kommit bland annat från smittskyddsinstitutet och läkarförbundet. Det finns undersökningar som visar att över 60 procent går till jobbet trots sjukdom. Denna andel kommer att öka.

De arbetslösa
Med regeringens förändringar i a-kassan får medlemmarna betala en högre premie för en sämre försäkring.
Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin sade förra hösten att ”det är skit att leva på 680 kronor om dagen”. Som den moderat han är, sänkte han följaktligen den högsta dagersättningen med femtio kronor till just denna nivå. Andra förändringar är:
* Ersättningsnivån trappas ned från 80 procent, som tidigare gällt, till 70 procent efter 200 dagar och 65 procent efter 300 dagar.
* Rätten att stämpla upp till heltid för deltidsarbetslösa kommer nu också att inskränkas. Det är framför allt kvinnor som drabbas.
* Egenfinansieringen i a-kassan har höjts med upp till 300 kronor i månaden och a-kasse- och fackföreningsavgiften är inte längre avdragsgilla.
* En särskild arbetslöshetsavgift, som varierar med hur hög arbetslösheten är inom det område som man arbetar, ska införas. Du tvingas alltså inte endast leva med den högre risken att bli arbetslös, utan du får även betala extra för det.
*Villkoren för att kvalificera sig till a-kassan har skärpts. Bland annat har studerandevillkoret, som innebar att studier kunde kvalificera till a-kassa, tagits bort. Omkring 40 000 personer, i huvudsak ungdomar, uppskattas ha blivit utestängda.
För personer under 25 år införs diskriminerande regler. Dessa ska få ett ”erbjudande” om en obligatorisk ”jobbgaranti”. Innebörden av ”erbjudandet” är att a-kassan trappas ned snabbare och att den arbetslöse måste spendera 30 timmar i veckan med aktivt arbetssökande för att inte förlora ersättningen. Det kommer att innebära att ungdomar blir satta i ett rum på arbetsförmedlingen sex timmar om dagen. Denna exercis i jobbsökeri ersätter de utbildningsåtgärder, som regeringen avskaffat.
Effekten har blivit att 320 000 lämnat a-kassan, vilket regeringen använt som intäkt för att sjösätta den andra delen av sin plan. En utredning har tillsatts som ska se över frågan om att göra a-kassan obligatorisk. En statlig, obligatorisk a-kassa skulle drastiskt minska fackföreningsrörelsens styrka.

Överskottet som nedskärningarna på sjuka och arbetslösa skapat, används för att sänka skatterna.

Förvärvsavdraget
Detta riktar sig till dem som har arbete och det uttalade syftet är att öka skillnaderna mellan dem som arbetar och inte arbetar. I klarspråk säger regeringen till dem som har arbete: vi sänker din skatt, om du accepterar att din sjuke granne får lägre ersättning.
Fördelningsprofilen är tydlig. Över hälften av den totala skattelättnaden går till de 30 procent som har de högsta inkomsterna, medan under en tiondel av skattelättnaden kommer de 30 procent som har de lägsta inkomsterna till dels.

Avdraget för hushållsnära tjänster
Innebörden är att den som köper vissa hemnära tjänster inte behöver betala hela kostnaden. Det får skattebetalarna göra. Därmed överförs resurser från en typ av verksamhet till en annan. Pengar som hade kunnat användas till äldrevården, går istället till subventionerade grillbetjänter på trädgårdsfesterna i välbeställda områden. Ekonomer som studerat frågan räknar inte med några större effekter på sysselsättningen. Det visar också erfarenheten från Finland och Danmark där detta prövats. I Finland blev bruttoeffekten 500 jobb. Netto är det inte säkert att några jobb alls skapades.

Fastighetsskatten
Alliansen vill gärna få oss att tro att denna skatt har avskaffats, eftersom det var ett vallöfte. I själva verket har den endast omvandlats till en statskommunal skatt som är på maximalt 6000 kronor och därför är regressiv. När taket är nått, faller skattesatsen med taxeringsvärdets ökning. Vinnare är de som äger högt taxerade hus. Den nya handelsministern, Ewa Björling, tjänar exempelvis 40 000 kronor om året, Reinfeldt 30 000 kronor om året. Effekten blir också att huspriserna sticker i höjden. De som ännu inte etablerat sig på bostadsmarknaden, alltså ofta yngre personer, är de som får betala.

Förmögenhetsskatten
Avskaffandet av förmögenhetsskatten riktar sig till de rikaste hushållen. Den tiondel av befolkningen som har högst inkomster ror hem över 60 procent av skattesänkningen. De 200 rikaste hushållen kommer att få vardera en miljon kronor mer att röra sig med om året. De flesta av dem är dessutom vinnare i dubbel bemärkelse, eftersom de också får del av den sänkta fastighetsskatten.

Utförsäljningen av statliga företag
På regeringens utförsäljningslista står Vin och sprit, Vasakronan, Nordea, SBAB, OMX och Telia. Sammanlagt planeras försäljningar till ett värde av 200 miljarder. Ett av de angivna skälen är att regeringen vill betala av på statsskulden. Men det är ingen bra affär. Avkastningen på aktier är högre än räntan på motsvarande statlig skuld. LO-ekonomerna har beräknat den årliga förlusten till 4 miljarder kronor.
De egentliga skälen är dels att det extra tillskottet i statens kassa kan betala en del av skattesänkningarna. På så sätt skjuts besparingar på framtiden, till efter valet 2010. Dels finns ideologiska skäl. Regeringen gillar helt enkelt inte statligt ägande och påstår att det är dåligt för tillväxten. Men det är förmodligen tvärtom. Visst statligt ägande kan vara bra för tillväxten. Så är Telia Sonera viktigt för utvecklingen inom telecominfrastrukturen, medan SBAB, som under lång tid pressat ned boräntorna, ökar konkurrensen inom finanssektorn.

Privatiseringslagen för sjukvården
Regeringen har tagit bort lagstiftningen som förbjöd landstingen att sälja universitetssjukhusen och som krävde att minst ett sjukhus i varje landsting skulle vara i offentlig regi.
Fredrik Reinfeldt hävdade innan valet att ”vi vill inte sälja akutsjukvården… vi har inte det förslaget”. Väljarna tog nog honom på orden. Men för Reinfeldt betydde det endast att han inte själv skulle stå för kommersen. Den överlät han på sin fru, Filippa, som är landstingsråd i Stockholms län. Där anser moderaterna att ”sjukvården ska vara som en galleria… vinstintresse är alltid en sporre.”
Förbudet mot blandfinansiering togs också bort. Därmed blir det tillåtet för ett sjukhus att både ta emot privatförsäkrade och allmänförsäkrade patienter. Risken är nu stor att gräddfiler öppnas för dem som har privat sjukvårdsförsäkring.

Den nya biståndspolitiken
Den svenska biståndspolitiken läggs om. Ett fyrtiotal länder ”fasas ut”. Mycket tyder på att europeiska länder kommer att få mer i bistånd än hela Asien. Vissa afrikanska länder, som tidigare varit i fokus för satsningar, kallas av ansvarig minister, Gunilla Karlsson, för ”hottentottländer” och biståndet skärs ned eller tas bort helt.

Vårdnadsbidraget
Nästa år införs ett kommunalt vårdnadsbidrag. Detta har till och med varit kontroversiellt inom alliansen, eftersom risken är stor att det blir en kvinnofälla.
I Norge, där ett liknade system har prövats, var 96 procent av dem som stannade hemma kvinnor. Sannolikt kommer också lönediskrimineringen mellan könen att öka, när kvinnor i ökad grad stannar hemma med barnen.

Summering
Regeringens politik kan sammanfattas med att de grupper som fått betala mest av neddragningarna har fått minst tillbaka när skatterna sänkts. Den femtedel av befolkningen som har högst inkomster, har fått nästan femtio procent av inkomstförstärkningarna, medan den femtedel som har lägst inkomster har fått omkring fem procent. Alltså mer till dem som har mycket, mindre till dem som har litet.

Regeringspolitiken är vidare utformad för att slå mot de bärande delarna i den svenska välfärdsmodellen. Denna modell är uppbyggd kring skattefinansiering av välfärden, generell tillgång till välfärdstjänsterna och socialförsäkringar som bygger på inkomstbortfallsprincipen. Detta system har gjort att stödet för den svenska modellen är stort och spränger de vanliga blockgränserna. De flesta av regeringens förändringar ingår i en dold agenda för att underminera välfärden. Därefter väntar fullskaligt systemskifte, schemalagt till nästa mandatperiod.

%d bloggare gillar detta: