Bilder av krigsbrott

Publicerad i Efterarbetets nätupplaga 20090128

Bildsekvensen på länken här nedan visar en israelisk förbrytelse mot krigets lagar. Bilderna visar när FN-skolan i Beit Lahiya på norra Gazaremsan, angrips med fosforgranater. 1600 personer hade sökt skydd i skolan. Israelisk militär hade de exakta GPS-positionerna. En mor och hennes son dödades. 14 skadades.

Vit fosfor är ett lättantändligt ämne som är desto svårare att släcka. Det ger mycket svåra brännskador, och det finns exempel på när det brunnit in till benet. Gaserna är likaså giftiga. Det är tillåtet att använda vit fosfor för att exempelvis skapa rökridåer. Men det är förbjudet att använda i civila områden. Charles Heyman, f d brittisk armémajor, säger: ”Om vit fosfor medvetet har skjutits mot civila människor, borde någon hamna i Haagdomstolen. Vit fosfor är ett terrorvapen. De nedfallande fosforklumparna kommer att brinna när de kommer i kontakt hud.”
Amnesty Internationals undersökningsteam som anlände till Gaza city några timmar efter att vapenvilan inträtt, rapporterar, att de då fann bevis för en omfattande användning av vit fosfor i tättbefolkade områden: ”I en gränd i Gaza city, såg vi klumpar av ännu glödande fosfor, där barfota barn sprang omkring. Vi hittade mer uppe på en familjs hus och ytterligare på en trafikerad gata.”

Tony Johansson

http://www.kabobfest.com/2009/01/gaza-images-beit-lahiya-un-school.html

PS. Det bör tilläggas att vit fosfor inte är det enda vapen, som när det brukas i civila områden, definitionsmässigt utgör krigsbrott. Israel har också använt en speciell sorts splittergranater inne i byar och städer. Amnesty beskriver dessa vapen på följande sätt: ”små metallpilar (4 cm långa, mycket vassa framtill och med fyra vingar baktill) som packas i 120 m. m. granater. Dessa, som vanligen avfyras från stridsvagnar, exploderar i luften, varvid mellan 5000 och 8000 pilar skjuts ut i ett konformat mönster, runt 300 meter brett och 100 meter långt.”
Detta vapen är konstruerat för att användas i kraftig vegetation och för att slå ut många fiendesoldater. Israel har använt dessa inne i byar mot civilbefolkning. DS

Vilka är terroristerna?

Publicerad i Efterarbetets nätupplaga, http://www.efterarbetet.nu, 20090126

Kanonerna har tystnat. Den israeliska mordorgien är över för denna gång. Liken räknas. Förödelsen är enorm. Men ordet terror används endast för att beskriva palestinska brott. Varför?

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som pågår i Gaza, det är en form av tortyr. Men trots det som skett framför våra ögon, har inte diskussionen handlat om hur de israeliska illdåden ska stoppas, utan om hur omvärlden ska hjälpa Israel att blockera vapeninförseln till de belägrade. Så att Israel inte ska behöva begå några illdåd. Som om det i annat fall vore deras rättighet.
Men vapeninförseln till Israel då? Det sägs det inget om, och inga politiska förståsigpåare i TV frågar: om vapeninförseln till de belägrade stoppas, borde då inte samma åtgärder vidtas mot dem som belägrar?
Skulle de våga ställa frågan, är svaret lika enkelt som avslöjande: Israel är en allierad, även om det aldrig blir en officiell hållning. Och allierade kan göra vad de vill, utan att vår officiella kritik omvandlas till kännbara sanktioner. För dem som är våra allierades fiender, gäller däremot en helt annan måttstock. Detta förhållningssätt är som mest tydligt i hur termen ”terrorism” används. En objektiv definition av terror är våld med militärt eller politiskt syfte, för vilket civila utgör offren. En liknande definition finns i såväl EU-beslut som svensk lag. Men det finns ett underförstått tillägg som avslöjas i den rättsliga och politiska praktiken: våra allierade omfattas inte.

Kriget mellan Israel och Gaza visar detta med särskild skärpa. En hel räcka palestinska organisationer är terrorlistade. De pratar vi inte med, ens efter att de blivit demokratisk valda. Det är riktigt att många av dem använder terror.
Men de israeliska regeringarna har i över fyrtio år brutit mot folkrätt, krigets lagar och FN-resolutioner; de driver en politik som, enligt FN- sändebudet Richard Falk, lett till ett ”folkmord i vardande”, och under de senaste veckorna har de ägnat sig åt urskiljningslöst dödande. Bland annat har vit fosfor använts mot civila. Detta konstituerar brott mot krigets lagar. Vit fosfor börjar brinna vid rumstemperatur och är mycket svårsläckt. Det är som Napalm, fast värre. Det kan fortsätta att brinna intill benet. En mamma, vars bägge barn brändes till döds av en fosforbomb, beskrev det som att hennes yngsta ”smälte bort”.
Men mot detta land är inga terrorstämplar aktuella. Tvärtom. Mitt under brinnande krig, åkte EU:s förhandlingsdelegation och åt middag med israelerna, samtidigt som de inte talade med den enda part som är rimlig att tala med när det gäller Gaza – Hamas. Kontraproduktivt – ja, gynnar Israel- ja, men märkligt – nej. Det är bara en fortsättning på den strategi som gällt sedan tidigare.

EU och Sverige har ett militärt samarbete med Israel och ett förmånligt handelsavtal. Faktum är att tekniken för de förarlösa flygplan som använts i Gaza, prövades ut i Kiruna. Från vår borgerliga regering förväntar man sig knappast något, men i vart fall jag, blev förvånad när frågan om det militära samarbetet med Israel kom upp till diskussion för någon vecka sedan och socialdemokraternas talesperson, Kent Härstedt, förklarade att samarbetet skulle fortgå. Motivering: Sverige ska föra en ”konstruktiv dialog” med Israel. Och det kan vi tydligen inte göra om detta samarbete avbryts. Då hamnar vi på ”läktaren”, menade Härstedt. Vilket underförstått är sämre än att spela i samma lag som krigsförbrytare och terrorister. I samma anda valde socialdemokraterna i det uttalande som verkställande utskottet antog den 9 januari, att tala om israeliskt ”övervåld”, ett begrepp som saknar grund i folkrätten, istället för det folkrättsligt noggrant reglerade ”brott mot krigets lagar”. Detta var ett aktivt val, eftersom förslag faktiskt väcktes på mötet att tala i termer av just israeliska krigsförbrytelser. Samtidigt underströk man att Israel har rätt till självförsvar, enligt FN-stadgan, gentemot attacker från Gaza, vilket är direkt felaktigt. En ockupationsmakt har ingen självförsvarsrätt gentemot de ockuperade. En ockupationsmakt har bara skyldigheten att upphöra med ockupationen. (Men helt inkonsekvent är man inte. Socialdemokraternas internationella sekretare hävdar nämligen att Gaza inte är ockuperat, vilket i sin tur gör att FN-stadgans självförsvarsrätt kan hävdas. Det är emellertid en hållning som är, minst sagt, kontroversiell.)

Men dessa ställningstaganden, i vilka den socialdemokratiska oppositionen och alliansen är tämligen överens, är nödvändiga för att Sverige och EU ska kunna fortsätter att handla och militärt samarbeta med Israels regering, vilken uppfyller varje objektivt kriterium för terrorism.
Samtidigt ställs personer som samlar pengar till palestinska motståndsorganisationer inför rätta. En sådan rättegång förbereds just nu i Malmö, där det, enligt åklagaren, inte spelar någon roll om de insamlade pengarna gått till sjukhus och mediciner. Det avgörande är genom vilken organisation pengarna gått. För den som däremot vill skänka pengar till Israels militär, vilket en centerpartistisk riksdagsledamot för en tid sedan stolt förkunnade att han gjort, är det fritt fram. Kan bruket av dubbla standarder bli tydligare?

Folkrättsprofessor Michael Mandel har sagt: ”Om en terrorist är en person som dödar civila, då är, från mitt perspektiv, den som dödar flest civila, den största terroristen.” Och han tillägger: ”Jag är jude och jag älskar Israel, men jag tror knappt mina ögon när jag ser hur israelerna förvandlat detta land till en mardröm för såväl judar som palestinier.” Närmare 1400 palestinier har dödats och över 5000 har skadats. 13 israeler har dödas. Vilka är de största terroristerna?

Israel som terrorist

Publicerad i SKD 20090122
Kanonerna har tystnat. Den israeliska mordorgien är över för denna gång. Liken räknas. Förödelsen är enorm. Men ordet terror används endast för att beskriva palestinska brott. Varför?

Terror. Inte ens om jag fick hela denna sida till mitt förfogande, skulle utrymmet räcka till för att lista de israeliska krigsförbytelserna: användning av olagliga vapen mot civila, bombning av FN-lokaler, sjukhus, ambulanstransporter, angrepp mot civila hus och vägran att hjälpa skadade barn är några exempel.

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som pågår i Gaza, det är en form av tortyr. Men trots det som skett framför våra ögon, har inte diskussionen handlat om hur de israeliska illdåden ska stoppas, utan om hur omvärlden ska hjälpa Israel att blockera vapeninförseln till de belägrade. Så att israel inte ska behöva begå några illdåd. Som om det, i annat fall, vore deras rättighet.

Men vapeninförseln till Israel då? Det sägs det inget om, och inga politiska förståsigpåare i TV frågar: om vapeninförseln till de belägrade stoppas, borde då inte samma åtgärder vidtas mot dem som belägrar?

Skulle de våga ställa frågan, är svaret lika enkelt som avslöjande. Våra vänner har rätt för att de är våra vänner. Våra fiender har fel för att de är våra fiender. Detta förhållningssätt är som mest tydligt i hur termen ”terrorism” används. En objektiv definition av terror är våld med militärt eller politiskt syfte, för vilket civila utgör offren. En liknande definition finns i såväl EU-beslut som svensk lag. Men det finns ett underförstått tillägg som avslöjas i den rättsliga praktiken: endast våra fiender omfattas.

Kriget mellan Israel och Gaza visar detta med särskild skärpa. En hel räcka palestinska organisationer är terrorlistade. De pratar vi inte med, ens efter att de blivit demokratisk valda. Det är riktigt att många av dem använder terror.

Men de israeliska regeringarna har i över fyrtio år brutit mot folkrätt, krigets lagar och FN-resolutioner; de driver en politik som, enligt FN- sändebudet Richard Falk, lett till ett ”folkmord i vardande”, och under de senaste veckorna har de ägnat sig åt urskiljningslöst dödande. Men mot detta land är inga terrorstämplar aktuella.

Tvärtom. Sverige och EU fortsätter att handla och militärt samarbeta med Israels regering, vilken uppfyller varje objektivt kriterium för terrorism. Samtidigt ställs personer som samlar pengar till palestinska organisationer inför rätta. En sådan rättegång förbereds just nu i Malmö, där det, enligt åklagaren, inte spelar någon roll om de insamlade pengarna gått till sjukhus och mediciner. Det avgörande är genom vilken organisation pengarna gått. För den som däremot vill skänka pengar till Israels militär, vilket en centerpartistisk riksdagsledamot har gjort, är det fritt fram. Kan bruket av dubbla standarder bli tydligare?

Folkrättsprofessor Michael Mandel har sagt: ”Om en terrorist är en person som dödar civila, då är, från mitt perspektiv, den som dödar flest civila, den största terroristen.” Och han tillägger: ”Jag är jude och jag älskar Israel, men jag tror knappt mina ögon när jag ser hur israelerna förvandlat detta land till en mardröm för såväl judar som palestinier.” De senaste siffrorna är 1300 dödade palestinier och 13 dödade israeler. Vem är den största terroristen?

Bruket av dubbla standarder är omoraliskt, men framförallt bidrar det till att möjliggöra den israeliska terrorn. Utan världens isolering av Hamas, hade våldet inte kunnat triumfera som under de senaste veckorna.

http://www.skd.se/article/20090121/SIGNERAT001/277175971/1061/OPINION/*/221-signerat-tony-johansson-om-terror

Krisen i försäkringskassan

Publicerad i SKD 20090114
Problemen i försäkringskassan har hopats under det gångna året. Den gamle generaldirektören avgick nyligen. Hundratals miljoner har försvunnit i omorganisationskostnader och JO-anmälningarna slår rekord.

Kaos. Med jämna mellanrum dimper det ner nyheter med exempel på hur försäkringskassan misskött sig och på hur människor råkat illa ut till följd av långa handläggningstider och felaktiga beslut. Det senaste fallet är en kvinna i Partille, som fått vänta över 200 dagar på besked om tidsbegränsad sjukersättning. Även väntetiderna för föräldrapenning och bostadstillägg är i vissa fall extremt långa.

Men vidden av misskötseln av försäkringskassan har inte stått klart förrän nu, i vart fall inte för undertecknad. Ett sätt att mäta missnöjet är att räkna antalet JO-anmälningar. Då visar det sig att aldrig tidigare har så många anmälningar mot försäkringskassan lämnats in som under förra året – 610 stycken. Närmast i omfattning kom man i mitten av 1990-talet, men klagomålen då var dels inte lika många, dels kan det antas ha varit en effekt av lågkonjunkturen. Nu är det istället en exceptionellt dåligt skött omorganisation i kombination med att regeringen inte tagit sitt ansvar som ligger bakom.

Att läget är illa bekräftas av den delrapport om försäkringskassans omorganisation som Statskontoret, som utreder myndigheten, lämnade till regeringen i förra veckan. Deras bedömning är att problemen från förra året ligger kvar och kan komma att förvärras om fler besparingar tvingas igenom. De skriver att försäkringskassans ekonomi befinner sig ”ett kritiskt läge” och att de neddragningar som krävs – omkring 900 miljoner – för att komma i balans inte kan göras utan effekter på resultaten. Bakgrunden är att förvaltningsanslagen minskat, samtidigt som en kostsam omorganisation – 700 miljoner har den kostat – har genomförts. Det ansträngda ekonomiska läget föranledde i sin tur försäkringskassan att skynda på omorganisationen, vars resultat vi nu kan se i form av felaktiga beslut, långa handläggningstider och stora underskott.

Det ter sig självklart, att problem uppstår om man plötsligt bantar bort 3000 årsarbetare och genomför förändringar som innebär att 60 procent av handläggarna antingen nyrekryteras eller får nya arbetsuppgifter. Men trots de ideliga varningssignalerna, har den ansvarige ministern gjort mycket litet.

Dalademokratens Göran Greider påpekade i ett radioprogram i söndags att försäkringskassan är för den svenska välfärdsstaten, vad Vatikanen är för den katolska världen. Som så ofta, har han rätt. Socialförsäkringssystemet är navet i den svenska välfärdsmodellen. Detta har visserligen drastiskt försämrats, till följd av att regeringen tagit av de sjukas pengar för att betala för skattesänkningar. Men medan det är resultatet av handfast politik, i överensstämmelse med borgerlig ideologi, är misskötseln av försäkringskassan ytterst effekten av slapphänt politik och en regering som inte förmått ta sitt ansvar för att den ska fungera.

Naturligtvis har försäkringskassans ledning ett mycket stort ansvar för det inträffade. Men kritiken måste också riktas mot regeringen. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrson kan inte fortsätta att skylla ifrån sig. Hon bär det yttersta ansvaret för myndighetens ekonomi och för att socialförsäkringarna faktiskt ska fungera. Följaktligen måste pengar skjutas till för att täcka underskottet och för att se till att bland annat handläggningstiderna minskas.

Den dolda dagordningen: Israel som allierad

Publicerad i SKD 20090109
Det finns en blocköverskridande dold dagordning där Israel är en allierad. Därför har kriget i Gaza inte splittrat högern och vänstern i Sverige så mycket som en del väntat sig.

Israel. Utrikesminister Bildt sitter i TV och framställer sig som en fredsmäklande, neutral part. Han träffar israeliska representanter och för samtal, om man får tro hans egen beskrivning, i hård ton. Men förmodligen är samtalen betydligt vänskapligare. Israel är nämligen en allierad.

Bildt har visserligen de senaste dagarna blivit något försiktigare med hur han uttrycker sig. Hans sympatier blev dock tydliga när han före den väntade markoffensiven, inte tog avstånd ifrån den, utan önskade att Israel inte skulle gå in med marktrupper eftersom: ”Det är lätt att köra in stridsvagnar i Gaza, men vad gör man när de stackars skrämda soldaterna sitter inne i sina stridsvagnar mitt inne i hatiska människomassor i detta jättelika flyktingläger.”

Det var alltså oro för de israeliska soldaters välbefinnande, snarare än de ockuperade människorna – de hatiska människomassorna – som dessa soldater ämnade massakrera, som bekymrade vår utrikesminister.

Den andra sidan i svensk politik är inte mycket bättre. Mona Sahlin fördömer visserligen det ”israeliska övervåldet”, men använder inte de folkrättsligt förpliktigande begreppen krigsförbrytelser och brott mot FN-stadgan. Sahlins ordval är intressant. Israeliska angrepp är ”övervåld”, palestinska angrepp är, enligt Sahlin, ”terror”. Det är visserligen riktigt att raketbeskjutning mot civila mål i Israel är terror, men valet av ord – ”terror” kontra ”övervåld” – säger något om den bakomliggande tankegången. Terror är definitionsmässigt ondskefullt, men begreppet ”övervåld”, implicerar att det finns något sådant som ett legalt israeliskt våld mot palestinierna. Men en ockupationsmakt har aldrig någon rätt att bruka militärt våld mot de ockuperade.

Dessa olika skalor som israeler och palestinierna döms efter, är fullt i linje med omvärldens reaktion när Hamas vann det palestinska valet. Man krävde då av Hamas att de inte endast skulle sluta med terroristiskt våld – vilket är ett rimligt krav – utan att de skulle lägga ned vapnen och erkänna ockupationsmakten Israel. Annars väntade isolering. Motsvarande krav riktades självfallet inte mot Israel, vars bruk av våld och terror mot palestinierna, till en viss gräns, ses som acceptabelt.

Israel har ett förmånligt handelsavtal med EU och samarbetar med Sverige kring militärmateriel. Bland annat har Israel testat förarlösa flygplan i Kiruna. Sådan teknik används nu i kriget i Gaza. Krav har rests på att detta samarbete ska stoppas. Något som igår avvisades av den socialdemokratiska riksdagsledamoten Kent Härstedt från Helsingborg. Enligt honom ska vi föra en ”konstruktiv dialog” med Israel, vilket vi tydligen inte kan göra om detta samarbete avbryts. Då hamnar vi på ”läktaren”, säger Härstedt.

Själv skulle jag föredra att sitta på läktaren, framför att spela i ett lag, som de senaste två veckorna mördat 200 barn och skadat över 3000 människor; som använder olagliga kemiska vapen, vit fosfor, och en speciell sorts bomber vars tryckvågor sliter av offrens lemmar; som angriper skolor, FN-personal, ambulanstransporter och sjukhus. Och vars soldater låter svältande palestinska barn ligga intill liken av sina massakrerade föräldrar och förhindrar Röda Korset att komma till undsättning.

Valet av vänner säger mycket om oss människor. Mycket om Sverige. Och mycket om dagens socialdemokrati.

Länk:
http://www.skd.se/article/20090108/SIGNERAT001/47360858/1061/OPINION/*/91-signerat-om-mellanosternkonflikten-tony-johansson

Israel har ingen självförsvarsrätt gentemot Gaza

Tips: Min roman ”Den tredje passageraren”, som kommer ut 15 september, är en roman om terroristjakten och världen efter 11 september, Klicka här och läs mer

Publicerad i SKD 20090103

Angreppen mot Gaza går in på sin andra vecka. Israels ledare bryter mot FN-stadgan och krigets lagar. För detta bör Israel isoleras och de ansvariga ställas inför rätta.

Gaza. Att Israels krigföring i Gaza strider mot internationell humanitär rätt – d v s reglerna för hur krig får utkämpas – är de flesta överens om. Angrepp mot civila, avsiktliga såväl som oavsiktliga, är olagliga och straffbara handlingar i krig.

Lika eniga tycks de flesta vara om att Israel har rätten på sin sida att angripa Gaza, för att oskadliggöra militära mål. Även Israels kritiker inleder vanligen med, att slå fast att Israel har rätt att utöva självförsvar mot raketattackerna.

Emellertid är rätten till självförsvar, såsom den definieras i FN-stadgan, begränsad till att gälla när en stat angrips av en annan stat. Gaza är ingen stat, utan ett av Israel ockuperat område. Angrepp som riktas mot Israel från detta område, ger därför inte Israel rätt till självförsvar.

Det folkrättsliga ramverket för det pågående kriget utgörs av själva ockupationen. En olaglig ockupant kan aldrig, när denne bekrigar de ockuperade, åberopa rätten till självförsvar.

Särskilt konstigt är inte detta. Motsvarande begränsning finns för individer i nödvärnsrätten. Om en våldsman ger sig på dig med knytnävarna, när du är ute och går på stan, då har du rätt att värja dig och utöva ett visst våld för att försvara dig. Men som svar på detta kan inte våldsmannen, ilsken över att du värjt dig, åberopa självförsvarsrätten och slå dig medvetslös med ett järnrör.

En ockupant är alltid, definitionsmässigt, i våldsmannens legala position. Israel har därför rätt att kräva att motståndsrörelserna följer krigets lagar (och palestinierna har rätt att kräva motsvarande av Israel). Men Israel kan inte åberopa självförsvarsrätt när det angriper ockuperade områden, eftersom det är ockupationen av Gaza, inte raketbeskjutningen därifrån, som utgör det ursprungliga folkrättsbrottet.

Detta innebär dock inte att de palestinska motståndsrörelserna har rätt att värja sig genom att skjuta raketer på israeliska civila. Det palestinska militära motståndet får endast riktas mot israeliska militära mål. Det gör inte raketbeskjutningarna och är således olagliga, om än endast en bråkdel så förödande som de israeliska bombplanen. Men det palestinska motståndets metoder, förändrar inte det faktum att så länge Israel ockuperar de palestinska områdena, kan det inte hävda självförsvarsrätt när det för krig i dessa områden.

Men även om Israel hade kunnat hävda självförsvar, utgör de israeliska angreppen krigsförbrytelser. Civila hus, civil infrastruktur och moskéer har angripits. 1700 palestinier har skadats. 420 har dödats, varav många är obeväpnade civila, inklusive 70 kvinnor och barn. Därmed går 100 dödade palestinier på varje dödad israel. Anonyma siffror på ett papper för oss. Men bakom varje siffra finns fruktansvärda tragedier.

Som den som drabbat Samira Baalousha som förra söndagen miste fem döttrar när familjens hem bombades. Hur skulle omvärlden ha reagerat om detta hade varit israeliska barn? Skulle Carl Bildt, som vägrat fördöma Israels angrepp, fortsatt med sitt överslätande tonfall? Nu handlar det istället om palestinier i ett flyktingläger, vars liv i världsledarnas ögon tycks vara mycket lågt värderade. Därför bör vi som värderar alla människoliv lika högt lägga Jawhir, 4 år, Dina, 8, Samar, 12, Ikram, 14 och Tahrir, 17 på minnet. Dessa barn är offer för israeliska krigsförbrytelser. Men mördarna kommer inte att straffas.

%d bloggare gillar detta: