Ny folkomröstning på Irland (och ang bluffen om abortmotståndets betydelse)

Det blir ny folkomröstning på Irland om Lissabonfördraget. Det står klart sedan helgens EU-toppmöte gett Irland garantier att fördraget inte påverkar skattepolitik, abortlagar och säkerhetspolitik.

Detta är demokrati på EU-vis. För om EU:s ledare hade varit intresserade av att bygga ett EU som har folkligt stöd, skulle de förstås ha accepterat Irlands röstresultat och skrivit om fördraget. Istället pressas en ny omröstning fram. Det visar att EU:s ledare bryr sig föga om vad folk tycker. Men det säger de förstås inte. Istället lägger de sig till med en passande demokratisk retorik. I fallet Irland har denna retorik bestått av standardargumentet, som alltid tas fram när makteliterna förlorat någon fråga, nämligen att folk inte begripit vad de röstat om. Men därtill har de drivit linjen att irländarna röstade nej för att de blev vilseledda, att tro att fördraget skulle påverka abortlagstiftningen. Vilket det inte gör. Varvid det är rimligt att folk får rösta igen, naturligtvis efter att de blivit vederbörligen upplysta – genom bland annat skattefinansierad propagandakampanj för mångmiljonbelopp, beställd av kommissionen.

Men att abortmotstånd fällde avgörandet är en bluff som används för att misskreditera irländarna. Detta framgår av kommissionens egen opinionsundersökning, genomförd kort efter folkomröstningen. Då uppgav endast 2 procent av nejröstarna att de röstat nej p g a frågor som rörde abort, dödshjälp och samkönade äktenskap. Abortfrågan spelade en marginell roll för hur irländarna röstade.

Tillvägagångssättet att orda nya folkomröstningar tills man får önskat resultat, visar istället att makteliterna endast är demokrater när det ligger i deras intresse. Argumentet om att folk är vilseledda kan nämligen, med framgång, bara användas av dessa eliter, och det gör de endast när folk beter sig på ett för dem oönskat sätt. Exempelvis ljög ja-sidans företrädare inför omröstningen 1994 som borstbindare, men det lär snöa i helvetet långt innan vi får se en Wallström eller en Reinfeldt begära ny folkomröstning om EU med hänvisning till att folk blev vilseledda av ja-kampanjen.

De folkvalda bör också fundera över implikationerna för eget vidkommande av att utmåla väljarna som okunniga. De är ju trots allt själva utsedda av dessa väljare, vars ignorans rimligen även förklarar vilka som blir folkvalda, och då är frågan om dessa folkvalda är särskilt väl lämpade att uttala sig över huvud taget.

Denna logiska kullerbytta som folkvalda allt som oftast gör, utan att inse det själva förstås, och omröstningar som tas om tills önskat resultat uppnåtts, är endast ett par av många tecken på att Europa slagit in på en farlig väg, bort från deltagande demokrati till styrelseformer där folken får roller som statister i det stora europeiska bygget. Frågan är hur länge detta håller och vilka riskerna är?

Publicerad i SKD 20090623