Bra gjort av Greenpeace (samt en känga åt Skånskans ledarsida)

Greenpeace har nu avslutat utläggningen av trålhinder på Lilla Middelgrund och Fladen i Kattegatt. 180 stenblock har lagts ut för att förhindra bottentrålning. Områdena är klassade som Natura 2000-områden, men skyddas trots det inte mot destruktivt fiske. Bottenlivet är ovanligt rikt i dessa områden, med bubbelrev, märlbottnar och sand- och grusbottnar. Bottentrålning här är som att kalhugga i en nationalpark. Förhoppningsvis sätter Greenpeaces aktion stopp för detta.

Förståelsen från många småskaliga yrkesfiskare tycks vara förhållandevis stor. Marina reservat ökar nämligen inte endast fiskbestånden i reservaten. När fisken tillåts föröka sig och växa till sig inom reservaten vandrar de så småningom ut till de kringliggande vattnen. Vattnen kring Gotska sandön har exempelvis skyddats från fiske i tre år, och redan har plattfiskbestånden ökat dramatiskt. Beräkningar för den globala nivån visar att vinsterna av att skydda stora områden vida överstiger kostnaderna. Det skulle kosta 110 miljarder per år att skydda 30 procent av världens hav, men intäkterna till följd av större fiskbestånd skulle öka med 600 miljarder per år.

Greenpeaces aktion hjälper till att skapa ett hållbart och långsiktigt fiske. Fiskeminister Eskil Erlandsson borde vara glad och tacksam för att någon annan gör det som han borde ha gjort för länge sedan. Men istället skällde Erlandsson ut Greenpeace på Dagens Nyheters debattsida. Detta efter att Danmarks regering i ett brev hävdat att Greenpeaces aktion på svenskt vatten strider mot dansk lag! Man undrar vem Erlandsson egentligen företräder?

Hans utbrott är avslöjande och visar att regeringen prioriterar kortsiktiga fiskeriintressen före miljön och ett hållbart fiske.

Till sist. I söndags kritiserade Skånskans politiske redaktör, Lars J Eriksson, min artikel om privata företags profiterande inom skolan(20090811). Han påstod att min bevekelsegrund alls icke var den jag själv angett, nämligen att skattepengar ska gå till välfärd, inte till privat vinst, utan att det handlar om att jag ”i grunden tycker illa om privata företag“. Påståendet är i sig löjligt. Men när dessutom tidningens ledare redan dagen efter kritiserar Mona Sahlins argumentationsteknik för att bygga på den s k halmgubben – vilket ledarredaktionen vet att berätta är ett ”klassiskt retoriskt knep som bygger på att man istället för att bemöta motståndarens egentliga ståndpunkt överdriver och förvrider dennes åsikter (bygger upp halmgubben) och istället slåss mot denna felaktiga bild” – ja, då undrar man hur det är ställt med självinsikten på ledarredaktionen? Vore det inte bättre om redaktör´n bemöter mig i sak istället för att ägna kafferasterna åt att pula ihop halmgubbar som ska föreställa mig? Men det är ju, som ledarsidan också skriver, betydligt enklare att ”vinna över den svartvita halmgubben”.

Publicerad i Skd 20090819

Terrorstämpla Israel!

Human Rights Watchs senaste rapport om vad som hände i Gaza kring nyår borde läsas av alla. Till skillnad från många andra bedömare, som räknar lik, detaljstuderar organisationen endast sju fall av uppenbara krigsförbrytelser då 11 personer dödades, av vilka fyra var barn och fem kvinnor. Dessa fall rör sig om civila som dödats i lägen då inga strider pågick i närheten, de israeliska soldaterna kontrollerade situationerna och flera av de dödade bar vita flaggor. De har skjutits med handeldvapen på nära håll.

Med tanke på att Israels armé under krigets tre veckor, enligt Amnestys gedigna genomgång från tidigare i sommar, dödade 300 barn och skadade 5000 personer, kan det tyckas märkligt att endast inrikta sig på 11 dödade civila.

Men mot bakgrund av att omvärldens regeringar visat i handling, att de inte bryr sig ett skvatt om hur många anonyma palestinier som dödas, är metoden fullt begriplig. Kanske blir det något svårare för dem som talar i våra namn, att fortsätta med eftergiftspolitiken gentemot Israel, när de mördade barnen träder fram som individer, som i nedan vittnesmål:

Efter att israeliska soldater med megafon beordrat ut de fem kvinnorna och barnen ur sitt hem, hände följande, enligt den överlevande mormodern: ”Vi bar vita flaggor så att de skulle se att vi var civila. I flera minuter viftade vi med flaggorna. Så öppnade de plötsligt eld och flickorna föll till marken. Suad träffades i nacken och bröstet. Amal i bröstet och magen och hennes inälvor föll ut. Suad dog omedelbart. Amal dog för att ambulansen inte kunde komma. Samars ryggrad skadades. Hon är nu förlamad.”

De sköts för att de fötts som palestinier. Det var deras enda brott. Suad blev 7 år och Amal 2 år. Samar var 4 år när hennes ryggrad sköts sönder.

Dessa barn är lika oskyldiga som dina och mina barn.
– Ja, de hade kunnat vara våra barn. Så säg mig, varför ska inte de skyldiga straffas? För det vet vi. Ingen kommer att straffas för dessa barnamord.

Och så kommer det att förbli så länge världens folk inte förmår pressa sina mjukryggade politiker till att utkräva ansvar för förbrytelserna. Som EU-ordförande har Reinfeldt ett gyllene läge att verka för att upphäva EU:s handelsavtal med Israel. Därtill bör vår regering kräva internationell rättegång mot de ansvariga. Vidare bör handelssanktioner införas och EU bör terrorlista de personer som ingick i Israels regering och militärledning. De uppfyller kriterierna för terrorism som FN, EU och Sverige ställt upp.

Men inget av detta kommer att ske. För terrorlagarna och internationella rättegångar är endast avsedda att användas mot våra fiender. Och till syvende och sidst är Israel vår vän och handeln måste fortgå. Oavsett hur många oskyldiga barn som deras soldater mördar.

Publicerad i SKD 20090815

Inga skattepengar till privat vinst

Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm, krävde för en tid sedan i en debattartikel i Dagens Nyheter att företag som är verksamma inom välfärdssektorn och som finansieras med skattemedel, inte ska få ta ut vinst ur verksamheten. Detta har vållat debatt de senaste veckorna, i synnerhet i frågan om friskolor.

Splittringen är stor, såväl inom socialdemokratin som mellan oppositionspartierna. Miljöpartiet är exempelvis för att aktiebolag ska få driva skolor, medan vänsterpartiet, vars partiledare i söndags klargjorde sin ståndpunkt, anser att alla överskott inom skattefinansierad välfärdssektor ska tillbaka till verksamheten.

Jämtin och Ohly har helt rätt. Varje vinstkrona som tas ut från välfärdssektorn skulle ha kunnat användas till bättre välfärd, vilket man kan tycka att de flesta till vänster i svensk politik borde ställa upp på. Men Jämtins inlägg fick omedelbart mothugg från den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt, som i sin roll som ordförande för Friskolornas riksförbund är entusiastisk lobbyist för de privatiserade skolornas sak. Vinstmotiv är nödvändigt, skrev han, annars kommer inte de privata företagen att vilja driva skolor. Helt sant, men är inte det ett gott skäl till att vara emot att aktiebolag får driva skolor? Hur vi utbildar våra barn är den absolut viktigaste frågan för vårt lands framtid. Är det då verkligen klokt att överlåta detta, som är så viktigt, till folk som inte har som huvudsyfte och drivkraft att utbilda våra barn och ungdomar?

Jämtin möttes även, som väntat, av unison kritik på landet borgerliga ledarsidor. Högerns värnande av vinstdrivande företag inom välfärdssektorn har dock ett drag av reflexmässighet över sig. För i alla andra upptänkliga sammanhang vill de spara för att kunna sänka skatterna, men just när det kommer till att låta skattebetalarna bekosta skolkapitalisternas gåslever, ja, då rusar varenda borgare ut till slöseriets försvar.

Vinsten i friskolorna uppstår genom att de inte spenderar hela det belopp som de får av skattebetalarna på eleverna. Istället läggs en slant undan av de pengar som skulle ha gått till elevernas undervisning. Det är ingen slump att lärartätheten är lägre i de privata grundskolorna.

2007 omsatte de bolag som driver skolor över tio miljarder och gjorde en vinst på en halv miljard. Visserligen valde långtifrån alla att dela ut pengar till aktieägarna, men siffrorna talar ändå sitt tydliga språk: fem av sex aktiebolag som driver skolor gick med vinst och vart fjärde bolag hade en mycket hög vinst på mellan 8 och 50 procent av omsättningen.

Att skattepengar går till privat vinst är oacceptabelt. Det är slöseri med skattebetalarnas pengar och gör att de behov som finns inte kan tillfredsställas i samma utsträckning som om pengarna i stället hade använts i verksamheterna.

Publicerad i SKD 20090811

De nya moderaterna och sjukförsäkringen

Moderaterna under Fredrik Reinfeldts ledning beskrivs ofta som ett parti på väg mot mitten, ett parti som gjort en vänstersväng. Men det är ingen bra beskrivning.

Dels då förändringen primärt består i en ny strategi, som fokuserar på successiva förändringar i socialförsäkrings- och skattesystemen, snarare än chockterapi a´ la Bildt och Wibble. Samtidigt ligger målet om systemskifte fast.

Dels då talet om en moderat vänstersväng missar att det faktiskt skett en förändring av moderaterna under en längre period av några decennier, som gett upphov till en mer kallsinnig attityd till utsatta människor, något som blir tydligt i den aktuella debatten om sjukförsäkringen.

De nya moderaternas syn på sjuka människor sammanfattas väl i hur de har motiverat sina nedskärningar, med uttalanden som att ”det ska inte löna sig att vara sjuk” och ”cancersjuka kan ibland må bra av att arbeta”. Kontrasten till hur den förre moderatledaren Gösta Bohman 1976 avvisade SAF:s krav om en karensdag i sjukförsäkringen är total. Det skulle, sade Bohman, ”strida mot alla humanitära och solidariska synpunkter att försvåra för sjuka människor att vara lediga. Det kan alltså inte bli tal om något sådant”.

Den moderata attitydförändringen beror delvis på förändrat samhällsklimat, delvis på att partiets konservativa falang förlorat mark till den nyliberala, och till skillnad från konservatism, har nyliberalism inget moraliskt fundament. Människan finns inte, annat än som marknadsaktör. 70-talsmoderaterna, med rötterna i en konservatism som värnade någon form av skydd av samhällets svaga, såg det följaktligen som inhumant att jaga sjuka människor till jobbet, medan dagens moderater inte har några samvetsbetänkligheter mot att klämma ur den cancersjuke några sista produktiva timmar innan hon dör.

Samma attitydförändring ligger bakom regeringens klappjakt på långtidssjukskrivna. I förra veckan kom nya beräkningar från Försäkringskassan som visar, att 50 000 personer riskerar att kastas ut från sjukförsäkringen och hänvisas till socialbidrag. Det handlar om människor som, enligt regeringen, är för sjuka för att stå till arbetsmarknadens förfogande och för friska för att få sjukpension. Det är effekten av den begränsningsregel som regeringen drev igenom förra året. Då talade man om att istället skulle rehabiliterande åtgärder sättas in tidigt och ingen skulle riskera att hänvisas till socialbidrag. Sedan dess har inget skett och fortfarande har regeringen inte presenterat en lösning.

Kanske syr regeringen ihop en nödlösning i tid, men agerandet visar hur lite den anser dessa människors välfärd betyder. Det viktiga har varit att skära ned och pressa sjuka människor. Hur dessa människor mår nu när hotet om utförsäkring rycker allt närmare, frågar ingen. Allra minst de Nya moderaterna. De bryr sig helt enkelt inte.

Publicerad i SKD 20090803

%d bloggare gillar detta: