Littorin och slaveriet

De är nu åter hemma. Utblottade, skuldsatta, med sin mark pantsatt och med osäker framtid – dessa thailändska bärplockare som under slavliknande former arbetat i de svenska skogarna.

Ingen tar ansvar i denna skandal. Men det finns en lösning – reglera bärplockning på samma sätt som alla andra branscher!

Denna bransch omgärdas nämligen av särskilda regler, som upphäver den bestämmelse som annars gäller och som kräver att arbetstillstånd endast beviljas en utlänning som har en anställning som ger minst 13 000 kronor i månaden.

Det är denna tre år gamla specialregel som gjort följande konstruktion möjlig: de thailändska bemanningsföretagen lovar bärplockarna att de kan tjäna 60 000 kronor på ett par månaders arbete i Sverige, men då måste de först betala 15000 kronor eller mer till dessa företag – pengar som de flesta tvinga låna. De svenska bäruppköpare lovar att köpa de bär som plockas, men säger inget om till vilket pris. I Sverige har arbetarna stora utlägg för uppehälle och resor, vars omfattning de inte känt till innan de reste. Bärplockarnas förhandlingsposition vad gäller kilopriset gentemot de svenska bäruppköparna är förstås mycket svag.

Väl på plats i Sverige, blir det uppenbart att de inte är garanterade någonting, oavsett hur mycket de arbetar. Många har inte ens kunnat täcka sina kostnader. Man måste kunna plocka 100 liter om dagen i två månader för att gå runt, vilket skulle vara svårt även om det vore rikligt med bär.

Den familjeförsörjare som reste till Sverige i hopp om att kunna finansiera sina barns utbildning, kan nu istället tvingas lämna sin pantsatta mark till de lokala lånehajarna, den mark som är nödvändig för att familjen överhuvudtaget ska få mat på bordet. All risk har alltså flyttats över från svenska bäruppköpare (den ledande grossisten gjorde 60 miljoner i vinst förra året) och thailändska bemanningsföretag (som dragit in minst 100 miljoner) till de thailändska arbetarna.

Att detta har kunna ske beror på specialregeln för bärplockning. Men när de perversa konsekvenserna blir synliga, väljer då den svenska regeringen att agera? Nä, arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin skyller istället ifrån sig på LO som inte förmått organisera de thailändska arbetarna. Det är klart att LO har ett ansvar, men det är dels ingen lätt sak att organisera tillfällig arbetskraft med oklara anställningsförhållanden, dels har specialreglerna försvårat för fackets arbete.

Därför ligger frågan i Sven Otto Littorins knä. Han kan lösa den genom att besluta att samma regler ska gälla för hela arbetsmarknaden. Hans passivitet visar hur lite han egentligen bryr sig om det slaveri som pågår i de svenska skogarna.

Så länge som regeringen inte gör något, bör i alla fall vi konsumenter använda den makt som vi har och bojkotta svenska vildplockade bär som inte plockats under anständiga förhållanden.

Publicerad i SKD 20091006

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: