Krisen beror på Euron

Eurokrisen är inte svår att förstå sig på. Inte heller är den särskilt förvånande. Det vi nu ser är effekterna av vad många ekonomer varnat för sedan EMU skapades, nämligen att Västeuropa är ett dåligt fungerande valutaområde och att det därför är omöjligt att föra en räntepolitik som passar alla.Eller samma sak sagt med en lättförstådd liknelse. Säg att du har sjutton hus utspridda över Europa. Så en dag får du den ljusa idén, att istället för att reglera värmetillförseln efter hur varmt eller kallt det råkar vara utanför respektive hus, så ska den regleras efter hur varmt det i genomsnitt är i Europa. Om temperaturen är ungefär densamma på alla sjutton adresserna, så ställer inte denna, din nya ordning till några större problem. Du kommer att kunna hålla det behagligt varmt i alla husen. Men om det blir väldigt varmt utanför huset i Aten, samtidigt som det snöar utanför huset i Frankfurt, då blir det värre. Invånarna i Aten kommer att svettas, medan invånarna i Frankfurt kommer att frysa.

I eurosammanhang är värmetillförseln den ränta som Europeiska centralbanken (ECB) sätter och väderförhållandena i de olika länderna mäts med sådant som variationen i tillväxttakt och inflationstakt. Och dessa förhållanden har varit väldigt olika i de olika medlemsländerna. En del har haft låg inflation och låg tillväxt och därför skulle de ha behövt lägre ränta, medan andra har haft hög inflation och hög tillväxt och därför skulle de ha behövt högre ränta. Detta åskådliggörs i diagrammet här intill, där jag har beräknat vilken ränta som skulle ha varit lämplig för unionens tungviktare, Tyskland, respektive vilken ränta som skulle ha varit lämplig för ett av de hårdast drabbade länderna, nämligen Irland.  Med lämplig menas den ränta som ECB sannolikt skulle ha satt för dessa länder om de hade fått i uppgift att vara centralbank endast för Tyskland respektive Irland. Jämför man dessa lämpliga räntor med den som ECB har satt för eurozonen, så får man ett hum om hur bra eller dålig den gemensamma räntan har varit för de enskilda länderna.

ECB:s ränta och den ränta som ECB sannolikt skulle ha satt för Irland och Tyskland

 

Det vi ser är att irländarna under hela perioden fram till krisen skulle ha behövt en högre ränta. När de inte fick det, blev resultatet att inflationen sprang iväg och att kostnaderna ökade. Det gjorde att Irlands konkurrenskraft urgröptes. Det samma hände i de andra idag krisande länderna: Grekland, Portugal, Italien och Spanien. Urgröpt konkurrenskraft och underskott utrikeshandeln.

Samtidigt ledde den höga inflationstakten i dessa länder, till att ECB, tvingades höja räntan till långt över den nivå som skulle ha varit lämplig för det långsamt växande Tyskland. Effekten blev att tillväxten trycktes ner, att arbetslösheten ökade till den högsta nivån sedan kriget och att inflationen förblev låg. Tyskland blev därmed till krisländernas motsats, eftersom den lägre inflationstakten ledde till en långsammare kostnadsökning. Alltså stärktes landets konkurrenskraft och man fick stora överskott i utrikeshandeln.

Förklaringen till eurokrisen finns i denna obalans. De idag krisdrabbade länderna har fått en konkurrensnackdel till följd euromedlemskapet som lett till underskott och problemet kan inte lösas genom justeringar av växelkurserna, eftersom det inte längre finns några nationella valutor. Därför finns inte roten till eurokrisen i Dublin, Madrid eller Rom. Det är inte slarvande nationella politiker, som orsakat krisen. Krisen har orsakats av euron och den gemensamma räntan.

Publicerad i Västerbottens folkblad 20120113

%d bloggare gillar detta: