Inget bra förslag – Österberg

Publicerad i SKD 20080530
Igår presenterades några av idéerna som diskuteras inom socialdemokraternas så kallade rådslag om jobben. En del är bra, men vad gäller huvudinriktningen måste partiet tänka om.

A-kassan. Förslagen är ännu endast på diskussionsstadiet och innan vi har helheten är det svårt att ha en uppfattning om detaljerna. Men om inriktningen är den som rådslagets ena ordförande, Sven-Erik Österberg, under gårdagen gav uttryck för, finns det anledning att känna viss oro.

Till att börja med, vill man höja det s k taket i arbetslöshetsförsäkringen, från dagens 18700 till omkring 30 000 kronor. Det är klokt. Taket måste höjas för att inkomstbortfallsprincipen ska upprätthållas. Det är helt avgörande för skattemoralen och systemets legitimitet

Problemet är hur Österberg tänker sig finansiera reformen. Igår kastade han ut idén att det kan ske med en bortre parentes i a-kassan. Efter ungefär ett år – det är inte preciserat i nuläget – som arbetslös ska man utförsäkras och kommer istället att få ett s k utbildningsstöd, alltså ett bidrag, från staten. Man ska då vara tvungen att delta i vissa utbildningar. Österberg öppnar för att bidraget kan vara lägre än a-kassan, men också differentierat efter den arbetslöses aktivitet. Många av dem som varit arbetslösa under så lång tid, är i behov av utbildningssatsningar. Det är full rimligt. Men en bortre parentes, bidrag istället för försäkring och eventuellt en lägre nivå väcker flera frågor:

* A-kassan är en försäkring som vi betalar gemensamt, för att vi vid arbetslöshet ska få en vettig levnadsstandard. A-kassan är alltså inte ett bidrag, en allmosa. Men en bortre parentes försämrar försäkringens innehåll och kastar ut folk i bidragsberoende. Om rådslagsgruppen lägger detta förslag måste den kunna svara på varför försäkringen ska försämras och varför levnadsstandarden ska sänkas för långtidsarbetslösa?

*Socialdemokraterna har i kritiken mot regeringen hävdat att stegvis sänkt ersättning leder till press nedåt på lönerna. Omfattas inte s-märkta förslag av samma logik?

* Är det rimligt, slutligen, att den långtidsarbetslöse undersköterskan som haft 17500 i månaden ska betala för att ersättningen ska höjas för tjänstemannen som haft 29 000 månaden?

Att tankarna går i dessa banor visar att socialdemokratin målat in i sig i ett hörn. De vågar nämligen inte gå till val på att återställa mer än en liten del av alliansens skattesänkningar och har följaktligen endast marginellt mer pengar till välfärden än borgaralliansen. Därför söker de finansiering inom systemet. Därav tankarna om att försämra en del av a-kassan för att kunna betala för en förbättring av en annan del. De flyttar helt enkelt pengar mellan olika grupper inom arbetslöshetsförsäkringen.

Men om socialdemokraterna ska vinna valet, kan de inte låta Anders Borg sätta ramarna för vilka reformer som socialdemokraterna ska föreslå. Och om de i slutändan lägger ett förslag som innebär, att pengar tas från långtidsarbetslösa vårdbiträden för att ges till akademiker som nyligen blivit arbetslösa, då kommer väljarnas dom att bli hård.

Stödet för en bra a-kassa som inte lämnar långtidsarbetslösa i sticket och samtidigt omfattar merparten av löntagarkollektivet är brett. Jag är övertygad om att människor är beredda att betala lite högre skatt, därför att de ser sambandet mellan en bra försäkring och skattenivån. Sista ordet är inte sagt, och jag tror att när dessa idéer ska debatteras i partiorganisationen kommer man att landa i att inte föreslå en bortre parentes.

Ska Sverige vara Bushs knähund?

Publicerad i SKD 20080528
Imorgon står Sverige värd för en internationell konferens om Irak. Om inte statsministern fördömer ockupationen, kommer konferensen bara att tjäna USA:s intressen.

Knähund. Men att USA-vännen Reinfeldt skulle kritisera den amerikanske utrikesministern, Condoleezza Rice, som kommer att sitta på förstaparkett, är osannolikt. Inte heller från Bildt lär det komma någon kritik. Han ingick i det nätverk som lobbade för invasionen. I klartext, så har Sverige en regering som är vänskapligt inställd till USA, stödjer den pågående ockupationen och säljer vapen till krigsförbrytarna. Lägg till detta en opposition, som efter några hårda ord för fem år sedan lagt sig platt i Irakfrågan och nu välkomnar konferensen.
Det skulle ha varit politiskt omöjligt 1968, att arrangera en konferens om Vietnamkriget utan att ta upp det grundläggande problemet i Vietnam: den amerikanska militära närvaron. Men nu, 40 år senare, står Sverige värd för en konferens om Irak, på vilken det grundläggande problemet i Irak – den amerikanska ockupationen – inte ens står på dagordningen.
USA:s syfte med konferensen är att skaffa fram internationellt stöd till den amerikanska lydregimen och få omvärlden att stå för de återuppbyggnadskostnader som USA borde betala. Och eftersom Bush har förmått FN att stå för förfrågan, ställer Sverige lydigt upp.
Iraks framtid kan inte diskuteras utan att ta upp frågan om när USA ska lämna landet. USA är ansvarigt för att två miljoner irakier tvingats fly, att över 100 000 civila dödats och för att ett helt land slagits i spillror och nu dräneras på oljepengar; det är ansvarigt för tortyr, olagliga fängelser, brott mot krigets lagar och otaliga av FN-stadgans viktigaste paragrafer. Rice borde inte bjudas in som gäst. Hon borde ställas inför rätta, som den brottsling hon är.
Men makt ger rätt. USA erkänner ju inte ens att det ockuperar Irak! Den amerikanska versionen lyder som så att de utländska styrkorna bjudits in av den irakiska regeringen. Förvisso av en regering som man själv tillsatt och som man skulle avsätta om den inte bjöd in dem. Men på detta skruvade resonemang har Bush fått med FN:s säkerhetsråd. Morgondagens konferens vilar i sin förlängning på denna FN-accept av den ”mångnationella styrkan” som agerar i Irak.
Internationell rätt är emellertid tydlig. Haagkonventionen slår fast att ”ett område anses vara ockuperat, då detsamma faktiskt befinner sig under den fientliga arméns herravälde”. En regering som tillsatts under sådana förhållanden saknar legitimitet. Ingen seriös bedömare kan mena något annat än att Irak faktiskt befinner sig under ”den fientliga arméns herravälde”. Inbjudan som gjordes av den av USA tillsatta interimsregeringen, äger därför inte större giltighet än den inbjudan som Moskva utverkade från Kabul efter invasionen av Afghanistan.
Genom att Sverige ställer upp som värd för en konferens som inte erkänner det grundläggande problemet i Irak – den utländska ockupationen – riskerar vi med veterandiplomaten Sverker Åströms ord, att ta över Blairs roll ”som USA:s lilla pudel i Europa”.
Jag misstänker dock att Reinfeldt och Bildt inte har något emot att hänga i Bushs koppel. En knähund må vara ofri, men han får, till skillnad från sina mer oborstade artfränder, ligga i husses varma knä, känna sig viktig när han springer ärenden för honom och då och då få feta köttben i form av vapenkontrakt tillslängda sig.
Men frågan är om det svenska folket accepterar en sådan roll?

Nej till elitskolor

Publicerad i SKD 20080526
Nästa höst ska tjugo nya elitklasser startas. Bra för alla, säger skolminister Björklund. Men Sverige behöver inte mer av uppdelningar och segregation. Lär av Finland!

Varje gång Björklund uttalar sig är han dyster. Det är illa ställt med den svenska skolan, det är ”flumpedagogik”, för lite ordning och reda, för lite betyg och allt sämre resultat.

Men hur är det egentligen med den påstådda försämringen av skolresultaten? Läser man OECD:s granskningar som publiceras i PISA-rapporterna, är bilden inte så enkel och framför allt tycks lösningarna vara helt andra än vad Björklund föreslår.

Enligt den senaste rapporten ligger svenska 15-åringar på en genomsnittlig nivå. Svenska elever är rentav bättre än genomsnittet på att förklara naturvetenskapliga sammanhang. Även inom matematik ligger de svenska eleverna på genomsnittet. Här märks dock en liten relativ försämring, till följd av att andra länder blivit bättre. I läsförståelse ligger Sverige över genomsnittet.

Vi bör alltså ta Björklunds tungsinta budskap med en nypa salt. Men självfallet ska vi inte vara nöjda med en genomsnittsplacering. Frågan är dock varför det högteknologiska Sverige står och stampar kring genomsnittet, medan exempelvis Finland ligger i topp. Björklund har sitt svar klart. Men har han stöd i forskningen?

En faktor som sticker ut till Sveriges nackdel är att skillnaderna mellan olika skolor ökat markant under det senaste decenniet. Att detta kan spela roll, bekräftas av den finländska erfarenheten. Det finländska Institute for Educational Research, sammanfattar orsakerna till Finlands topplacering i rapporten The Finnish Success in PISA. Att Finland kommer så högt upp beror på att få elever presterar dåligt. Det är alltså inte topprestationerna som imponerar, utan att de svagaste finländska eleverna har väsentligt bättre resultat än svaga elever i andra länder. Detta orsakas av, menar rapportförfattarna, att skolpolitiken är inriktad på att ge alla en god utbildning och stödja dem som presterar sämst. Det handlar alltså inte om elitsatsningar på några få ytterst begåvade, utan om att lyfta elevflertalet. Överhuvudtaget lyser den björklundska rottingliberalismen med sin frånvaro när forskarna listar faktorerna bakom framgången.

Finland har en likvärdig skola och inslaget av privata skolor är minimalt. Det gör att föräldrarnas utbildning och yrken eller vilken skola som en elev hamnar på har mindre effekt på resultaten än det har för OECD i genomsnitt.

Likvärdigheten mellan skolorna, leder till att elever med olika bakgrund blandas. Och just ”heterogena grupper”, är, menar rapportförfattarna, ”till stor fördel för de svagaste eleverna, medan de bäst presterande elevernas resultat inte påverkas”.

De främsta problemen i Sverige är att skolorna inte längre är likvärdiga, klasserna blir alltmer homogena och de svagaste tillåts halka efter. Friskolereformen, kommunaliseringen och den omfattande boendesegregationen är de viktigaste orsakerna till att likvärdigheten mellan skolorna minskat. Merparten av Björklunds förslag spär på dessa tendenser, och elitsatsningar flyttar fokus bort från skolans verkliga problem, nämligen alla dem som inte lyckas.

Skolan ska vara den plats där direktörens och arbetarens barn möts, sade Palme på 60-talet. Kanske finns förklaringen till Finlands framgång och Sveriges kräftgång här. Finland höll fast vid detta ideal, medan Sverige offrade jämlikheten på valfrihetens och det kommunala självbestämmandets altare.

Papperslösa är ickemänniskor, enligt våra folkvalda

Publicerad i SKD 20080522
Igår klubbade riksdagen en ny lag som reglerar vården för asylsökande. Med beslutet bekräftas att papperslösa är ovärdiga ickemänniskor, vars lidande och död inte är samhällets problem.

Skamligt. I välfärdslandet Sverige avgörs inte din rätt till vård av dina behov. Är du i landet olagligen, saknar du de flesta rättigheter. Sverige är ett av de sämsta länderna i Europa när det kommer till likabehandling av människor med olika rättslig status.

Den nya lagen kunde ha varit ett utmärkt tillfälle att lyfta upp oss från vår internationella jumboplacering. Men istället upphöjs nu den praxis som redan finns till allmän lag. Papperslösa har därmed rätt till akutvård, men får betala den själva. En förlossning kostar 21 000 kr, en bröstcanceroperation kan gå loss på 150 000 kr. Icke akut vård har de däremot inte rätt till.

Migrationsminister Billström argumenterar som så, att eftersom dessa människor vistas i Sverige illegalt, så ska de inte heller ha rätt till vård. Det vore att sända fel signaler. Låter väl logiskt. Kan en persons status som oönskad, signaleras tydligare än att samhället vägrar behandla hennes cancer?

Fast det är klart, om vår sjukvård vid sidan om att ge vård också ska syssla med att sända signaler om att folk ska följa lagen, då vore det väl mera angeläget att inte ge vård till pedofiler och mördare? Det vore väl en bra signal från samhället! Och så mycket pengar vi skulle spara.

Missförstå mig inte, jag tycker inte så. Jag anser att svensk vård ska ges efter behov till dem som befinner sig i Sverige. Men det är värt att notera att papperslösa är den enda grupp som befinner sig utanför lagens råmärken, som nekas vård. MC-gängledare, våldtäktsmän och Englamördare – alla har de fri tillgång till vård. Men för samhällets mest utsatta grupp, människor med fruktansvärda livsöden, på flykt undan krigens fasor, låses sjukhusens dörrar.

Den välkände läkaren Henry Ascher, som är engagerad i de nätverk som i hemlighet ger vård åt papperslösa, beskrev nyligen i Läkartidningen, tillsammans med några kollegor, vilka konsekvenser som Billströms signalsystem ger.

Gravida är en särskilt utsatt grupp. Läkarna beskriver ett fall med en kvinna som våldtagits i centrala Stockholm. Eftersom hon är papperslös vågar hon inte gå till polisen. Våldtäkten leder till graviditet, men då hon inte kan betala 500 kronor per besök får hon ingen mödravård. Ett annat fall inträffade här i Skåne. En gravid kvinna nekades mödravård och när det var dags att föda vägrade sjukhusen att ta emot henne. Vid ett annat tillfälle avled en 21-årig kvinna till följd av inre blödningar, sedan hon inte haft råd att betala för eftervård.

Läkarna tar också upp en person med svåra huvudskador och ett barn med mycket omfattande brännskador, som till följd av rädsla för att bli angivna eller brist på pengar inte fick vård omedelbart. Cancersjuka hamnar i en gråzon. Bedöms cancern som akut, får man vård, men måste betala. Bedöms den i dagsläget inte som akut, har man överhuvudtaget inte rätt till vård. Då får man vänta tills cancern utvecklats så att den blivit akut. Läkarna beskriver ett exempel då en kvinna avlider efter att hon nekats vård när cancern var i ett tidigt stadium.

Vård är inte en medborgerlig utan en mänsklig rättighet, reglerad i internationella konventioner som Sverige undertecknat. Det är inte värdigt ett välfärdsland att läkare tvingas starta hemliga kliniker, och bryta mot lagens intentioner, för att uppfylla läkareden.

Det svenska vapenhyckleriet

Publicerad i SKD 20080512
Svenska vapen får inte säljas till länder i krig eller länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Trots det har vapenexporten till USA fördubblats sedan Irakkriget inleddes.

Den 20 mars 2003 invaderades Irak. Invasionen stred mot FN-stadgan. Om världsordningen varit något annat än kolonial, skulle de ansvariga ha ställts inför rätta.

Den dåvarande svenska statsministern, Göran Persson, fördömde omedelbart invasionen som olaglig. Men samtidigt som han gjorde uttalandet, lade juristerna på utrikesdepartementet sista handen vid ett nytt policydokument, som skulle göra att Sveriges officiella fördömanden inte fick några återverkningar för den svenska ekonomin och det militärindustriella samarbetet med USA.

Redan dagen efter, den 21 april, kunde därför Anna Lindh underteckna en promemoria med rubriken ”Svensk uppfattning i Irakfrågan”. I den noteras att en olaglig invasion kan tyckas resa hinder för den svenska vapenexporten, eftersom vapenhandel med länder som är i väpnad konflikt, enligt riksdagens riktlinjer, inte bör tillåtas. Dessutom får tillstånd för vapenexport endast ges om den inte strider mot principerna i svensk utrikespolitik.

Men, skriver utrikesdepartementet, vapenexporten ska också bedömmas utifrån ett annat kriterium, som ”ytterst måste handla om att slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet”. I klarspråk: Sveriges fördömande betyder inget, vapenexporten kan fortgå, då USA är en viktig samarbetspartner och exporten är bra för Sveriges långsiktiga säkerhet.

Det är därför som vi i svenska dagstidningar nu på krigets sjätte år kan läsa att ”Irak är nerlusat med blågul krigsmateriel”.

Granaten Excalibur, som utvecklats med hjälp av 600 miljoner svenska skattekronor, men som endast varit i bruk i Irak, används av USA i tätbefolkade områden i Bagdad och är ett av de vapen som brukar beskrivas som precisionsvapen. 50 sådana granater – för en miljon kronor stycket – skickas varje vecka till Irak. Granatgeväret Carl Gustaf, pansarskott –86, ammunition från Vanäsverken och Hägglunds bandvagnar är stapelvara hos ockupationstrupperna, som också använder Saabs ökenanpassade kamouflagesystem och utrustar sina stridsflygplan med samma företags antimissilvapen.

För svenska krigsprofitörer är Irakkriget en guldgruva. Förra året exporterade svenska företag försvarsmateriel för nästan tio miljarder. Därmed har Sverige blivit världens åttonde största vapenexportör, en export som trefaldigats på tio år. Sedan invasionen av Irak har den svenska exporten till USA fördubblats.

En av dessa krigsprofitörer är företaget Aimpoint på Jägersro i Malmö, som tillverkar lasersikten. Företaget har sålt 400 000 sådana sikten till USA, som använder dem i närstrid i Irak. Till helgen hålls en manifestation mot detta företag. Det är ett mycket gott initiativ. Malmö ska inte profitera på krig. Företaget är en skam för oss som bor här.

All svensk vapenexport till USA och andra länder som bryter mot FN-stadgans aggressionsförbud bör omedelbart upphöra. Sverige har genom exporten av mördarmaskiner dragits in i ett olagligt krig på förövararnas sida. Sverige medverkar därmed till brott mot folkrätten och understödjer ett land som konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna och begår krigsbrott i Irak och Afghanistan. Så länge sådan export tillåts är Sverige inte militärt alliansfritt, ens på pappret.

Sverigedemokraterna och Selma Lagerlöf

Publicerad i SKD 20080506
I helgen höll Sverigedemokraterna årsmöte. Fasaden tvättas som aldrig förr. Lyckas de, kan de nå framgång, eftersom såväl alliansen som oppositionen ger dem guldläge.

Extremismhotet. Sverigedemokraternas historia är den nationella rörelsens historia. Studerar man partiets historia upptäcker man snart att man befinner sig långt från partiledningens putsade yttre, i de mörkaste delarna av vår historia. Sverigedemokraterna, som bildades ur det rasistiska BSS, har bara funnits i tjugo år. Men de personer som fanns med från början hade nära kopplingar till Nordiska Rikspartiet (nazistiskt), Nysvenska rörelsen (fascistiskt) och i vissa fall så långt tillbaka som till andra världskrigets Nationalsocialistiska arbetarparti.

Sverigedemokraterna vill inte kännas vid det här. Partisekreterare Söder påstod rentav i sitt tal på mötet, i ett försök att placera sig i en mer rumsren tradition än fascismen, att Selma Lagerlöf troligen skulle ha röstat på sverigedemokraterna.
Söder nämnde dock inte, att medan hans egna historiska föregångare marscherade i uniform på gatorna, drömde om det rasrena Sverige och krigande för Hitler, tog Selma Lagerlöf avstånd från det tyska barbariet. Minns att hon, strax före sin död, hjälpte den judiska författaren Nelly Sachs – som senare fick Nobelpriset – att fly från Tyskland!

Förmodligen skulle sverigedemokraterna nå större framgång om de, istället för att förfalska historien, erkände, bad om ursäkt och koncentrerade sig på att driva sin sociala chauvinism, som består i att ställa invandrare mot svenskar och mångkultur mot ”svenskhet”.

Visserligen är denna uppdelning falsk, och hur stolliga de är visades av partiledare Åkessons uttalande i radio i lördags. Zlatan är en legosoldat, förklarade han, köpt att kämpa för Sverige, men inte att betrakta som svensk. Men samtidigt kan vi inte skratta åt idiotierna, för en del av budskapen välkomnas av många.
Social chauvinism vinner fotfäste i samhällen med arbetslöshet och växande sociala klyftor. Ett och halvt decennium av inflationsbekämpning med åtföljande hög arbetslöshet, socialförsäkringar som inte återställts och en välfärd som dragit sig tillbaka har skapat jordmån för dessa idéer.

I förra valet vände väljarna socialdemokraterna ryggen. De hade ett visst fog för att göra så. Socialdemokratin levererade inte i sin traditionellt viktigaste fråga – full sysselsättning. Men samtidigt förstod inte folk vad som dolde sig bakom högerns retorik. Så när nu välfärden monteras ned och de sämst ställda angrips sprids besvikelsen. Många människor känner sig svikna två gånger, först av vänstern och nu av högern. Det är här sverigedemokraterna fiskar röster, bland de som inte känner att någon representerar dem.

Ett besked från partiledaren i helgen bör särskilt noteras. Sverigedemokraterna kommer att göra en vänstersväng i arbetsmarknadspolitiken, annonserade han. Med ett fint ord kallas detta för triangulering, att lägga sig politiskt nära på de områden inom vilka motståndaren är stark.
Strategiskt sett gör sverigedemokraterna rätt. De etablerade partiernas jakt på mittenväljarna har lämnat fältet öppet för sverigedemokraterna. Partiet har visserligen inga lösningar, men missnöjda socialdemokrater såväl som konservativa kristdemokrater kan ändå känna sig lockade.
Det bästa sättet att möta extremhögern, är att föra en politik för utbyggd välfärd. Trygga människor röstar inte för extremism. Den pågående socialdemokratiska orienteringen mot mitten kan därför komma att visa sig förödande.